En vecka kvar, sen kommer jag hem till Haparanda.
Nästa vecka på Fredag så är jag hemma vid lunch tid nångång,
kommer kännas skumt att lämna alla här ..

det har åkt hem 3 killar som var väldigt väldigt schyssta o hade velat lära känna dom bättre men tyvär,
Christoffer åkte hem senast idag och han var väldigt ball o hade vart med om mycket så hade
 viljat prata lite mer med honom, både jag o jani diggade killen.

men har iallafall hans tel nr o mejl adress så får väl försöka ha kontakt kvar!

Idag var jag inte på sista lektionen, mådde piss..hade svårt att andas o ont i huvet, trodde jag hade feber..
men nej var deppig, jag saknar Jorma & Robban så jävla mycket att det är sjukt ..
när Jorma gick bort i April så fattade man inte det, det kändes som han var hemma..jag var i chock
men nu alltså, jag vill komma hem o öppna dörren där det kommer en lurvig björn som hoppar på mig o skäller o är skit glad att se mig, jag vill komma hem till mamma,pernilla och Jorma som
frågar hur det har gått o jag får berätta om allting,

Det är det som är jobbigt, jag får berätta det till mamma o Pernilla, johanna,jens o barnen ..
men Robban och Jorma är inte där mer jag förstår inte hur jag ska klara av det?
saknaden är så stor..

Jorma var just som jag som gillade o resa o göra grejjer,
så jag vet att han hade tyckt det var skit kul o höra allt jag har o berätta.

av någon anledning så har jag haft det skit tufft nästan hela min uppväxt vilket många andra också har,
jag kämpar som fan varje dag, vissa dagar är okej då kan jag faktiskt vara glad, medans vissa dagar är jag så sjukt deprimerad att jag bara kan lägga mig ner i sängen o gråta i flera timmar.

Jag vet att jag kommer få det bra nångång i mitt liv, i just have to keep fighting.
det vill jag säga till er också, ge inte upp även om det känns som att det inte finns nånting kvar att leva för,
tro mig ..jag funderar varje dag på varför jag inte kan vara glad?

jag har en underbar pojkvän, jag har en underbar familj och annars har jag det bra, jag har tak över mig o mat.
alla kommer vara med om det, man kommer att förlora nära o kära, och just nu finns det inte för mig,
jag vill bara att allt ska vara bra.

jag vet att Jorma mår bra nu och att Robban har det bra men det är ändå så jäkla tufft.

Idag var det en kille från Irak som var o pratade åt oss om sin uppväxt,
hur dom hjärntvättade dom i skolan sen dom var små barn

"hate America"

killen själv frågade "lärarna" varför dom ska skrika hate america?
då sa dom att America is very bad, it is hell och dom tvingade barnen att skrika det varje dag.

killen sa att han inte ville säga det, då sa dom att dom skulle döda honom så han var tvungen.
När han blev lite äldre så började han fatta lite mer, i 12 års åldern så började han igen säga emot "lärarna"
och då började dom köra med en ny grej, dom sa att om dom
"gav sig själva till gud så skulle dom få 15 oskulder och hur bra det var osv"

killens mamma och pappa tyckte inte alls om deras religion så dom ville göra nåt åt saken,
pappan var tvungen att åka ut till krig o mamman gjorde ett fejk pass och tog pojken och for iväg till flygplatsen o sa att dom skulle till America,
dom gick på det..dom trodde passet var äkta..men dom skickades till Danmark och inte till America.

dom andra barnen i den klassen han gick i, dom tvingades att gå ut på minfältet så dom flesta dog ju.

Han berättade hur svårt han haft att vara med människor med annan kultur än islam..
han drogs till sin "säkerhetszon" alltså andra killar som var från Irak.
men hans mamma tvingade honom att umgås med danskarna och det gjorde han o han har en helt annan uppfattning av livet idag, men han sa att han fortfarande har mycket svårt för vissa saker även idag.

hans pappa kom också till Danmark efter han vart o krigat.
Han sa också att varje dag när han vaknar nu så tänker han"damn im lucky, i can see, i can walk"
vi måste börja uppskatta mer av det vi har, tänk om vi inte hade synen eller hörseln eller ben!
eftersom det är vardag för oss så är det svårt att tänka så..
men han gör det och han sa att det har gjort honom till en gladare människa när han uppskattar det han har idag.

våra lektioner har varit väldigt lärorika, vissa väldigt känslomässiga..
vi har gråtit, många har berättat om sina händelser,
t.ex en tjej berättade om en kompis hon haft..dom hade gått i samma klass flera år tillbaka , men i gymansiet så valde kompisen en annan linje dom fick andra vänner men dom hade kontakten fortfarande.

kompisen verkade må bra men en kväll tog hon självmord, hon körde ihjäl sig.

en annan story, en kille berättade hur hans fyra bästa vänner hade dött av överdos o något annat,
 han fick inte komma till deras begravningar vilket såklart var jobbigt för honom.

en annan berättade om våldtäkt, ens pappa hade dött..alla vi går igenom något hemskt i våra liv,
its just a part of our lives..

Jag ville bara skriva av mig lite här i bloggen, jag hoppas ni alla har det bra där hemma.
Jag saknar dig Jorma, & Jag saknar min Robban <3